Maja Sol Christenson ★

Jämngrå

I bakluckan på din mörkblå Volvo, som gått fler mil än mekaniskt möjligt, ligger blöta kläder. Vi kör planlöst. Du kör barfota. I dammig hetta, en sån hetta som bara kan uppstå i en riktigt gammal bil, förångas havsvattnet på våra kroppar och byts ut mot svett. Och du är som vackrast när den pärlas på din panna.

Tänker på när vi satt vid vattnet. På hur du med all kraft försökte hålla ena mungipan från att glida upp i ett flin när jag synade mina bleka armar, och försökte övertyga dig om att jag nog visst har fått lite färg. Hur du istället räknade mina leverfläckar och strök ned min gåshud.

Tänker på hur luften känns annorlunda nu. Sittandes i en bitterljuvt talande tystnad, där du och jag inte är mer än en hymn till oxymoronernas komplexitet och ironi. Där bräcklighet inte längre är poetiskt eftersträvansvärt, utan bara utmattande.

Vi har varit blöta i tre dygn nu. Från midnattsdopp, till månskensregn, till tårar och tillbaka igen.

⭐️

Bilderna är tagna av den fantastiskt duktige Oscar Svensson. Glöm inte att spana in och gilla hans sida på Facebook (länk ovan) samt följa honom på Instagram; @o.stonelander ⭐️

Queen

God morgon darlings!
Hur är läget?? Själv har jag träningsvärk i hela kroppen efter gårdagens mördarpass på gymmet - så skönt!

Ville bara lämna er en liten livspåminnelse; låt ingenting stoppa er idag! Rocka dagen som de drottningar (eller kungar/presidenter/regenter/dirigenter) ni är.

All kärlek!
/Queen Maja ⭐️

Ni har väl inte missat att hänga med mig på Instagram? @majafrontside
När ni ändå är där borde ni passa på att spana in fotograferna @o.stonelander (som tagit bilden ovan) och @maxbozic (som ni får se fler bilder av i helgen!).

I tunneln

En tom skärm är den tommaste känsla som finns. När intet blickade mig i ansiktet och det enda som syntes på den upplysta skärmen var klockslaget (för sent) och bakgrundsbilden (för sarkastisk) slog det mig. Just ikväll är jag tom. Med ryggen tryckt mot obscent klotter i starka färger. Namn på de som vill bli ihågkomna i neon. Är nog lite som dem, rädd för att bli bortglömd. Saknar armar runt mig. Inte honom, inte hans, inte någons, bara några. Och precis då söker en upplyst skärm min uppmärksamhet. Ett sms från han som krossade mig och band mig samman på en och samma gång. Släcker ner, för jag vill skriva till någon annan. Skriva att ikväll är det jag som behöver närhet. För så är det. Ikväll behöver jag kroppskontakt. Men han är 8748 kilometer bort, och jag är bortgjort. Bortglömd, likt namnen i neon. Ett desperat försök att etsa sig fast i något som undgår föränderlighetens nycker.
Får försöka stjäla närhet från han vars namn åter igen lyser på min skärm, inbillar mig att det räcker. Men det är ju lögn det med.

Vad tycker ni om bilderna?? Det är de otroligt talangfulla Oscar och Max som har plåtat och jag själv är stormförtjust!
Gillar att min gangster-jacka ser riktigt stylish ut, och att vi efter ungefär en halvtimmas väntan lyckades fånga ett dramatiskt tåg på bild.

Håll utkik i veckan, killarna jobbar för fullt med redigeringen och snart kommer fler bilder upp. Och glöm inte att gå in och gilla deras sidor på facebook och att följa dem på Instagram; @o.stonelander och @maxbozic

Puss! ⭐️M